Högflygande reklam för Amiga

80-talet var det decennium då datorer började synas här och var hemma hos folk, för att på 90-talet bli nästan centrum i huset då man genom personalköp kunde få datorer på avbetalning via sitt jobb. På 90-talet var de PC-burkar som månglades ut, 80-talet var det Commodore 64 och grafik- och speldatorn Amiga 500 som gällde. Själv hade jag ingen Amiga, men fick låna en sådan några veckor på sommarlovet när en vän var på semester. Oj, vad det spelades då, dygnet runt, oavsett hur soligt det var. Och ritades i de ritprogram som fanns.

Ernie goes CD-rom

CD-ROM. Känn på det ordet. Så modernt, men det känns ändå såååå gammalt. Spel på CD-ROM gick snabbt över till spel på DVD då spelen växte utanför bredderna med grafik och innehåll.

Ernie, Bo Graces älskade antihjälte, och alla hans seriekompisar förärades med spelet "Pank i Bayonne" mot slutet av 1990-talet, i den era när spel gjorda i flash hittades överallt på webben, och även på CD-ROM då man ibland behövde installera medföljande drivrutiner från Macromedia (som sedan blev uppköpta av Adobe om jag minns rätt).

Koda BASIC med Commodore 64

Även om Commodore stoltserade med tusentals spel till hemdatorn som blev en av världens mest sålda, så var det både och annan som började sin karriär inom programmering och datahantering genom att koda BASIC på sin C-64. Personligen testade jag på det och la in mina grundskolebetyg i ett slags program, ett program jag fortfarande har kvar på en "floppy disc" - fast utan dator att testa programmen på...

"The machine"

Japp, Commodore 64, eller C64 som den ofta förkortades till, kunde stoltsera med att de var världens mest köpta hem- och speldator. Det kändes som att alla i min närhet när jag var i tonåren ägde eller suktade efter en Commodore 64. 

Questron - Den interaktiva pennan

Questron är något så kul som en penna som gör ditt läsande interaktivt! Ungefär som Kalle Kunskap, fast med en riktig bok och en extrapryl vid sidan om.

Genom att läsa och svara på mer eller mindre enklare frågor i boken genom att placera pennan på textrutor med "ja", "nej", med siffror på eller färger så kunde pennan signalera genom lysdioder och ljud ifall man svarat rätt eller fel. Pedagogiskt och, med 1989 mått mätt, riktigt kul.

Top Gun II !

Vissa spel var bara helt enkelt häftigare än andra, och jag kommer ihåg när jag fick chansen att provspela Top Gun II i en affär i Trollhättan. Så. Häftigt!

Tyvärr hade jag inte råd att köpa spelet vid den tiden, och nu - sisådär 30 år senare - tror jag inte att jag skulle uppleva spelet som speciellt häftigt. Tiden är inte nådig mot vissa spel...

De ni - tangentbordet ingår i priset!

Tänk att det en gång i tiden var ett kraftfullt säljargument att tangentbordet ingår i köpet. Det måste varit något extra minsann, att tangentbordet inte behövde köpas till. Och apropå annonscopyn: Under bilden står det "G7000 - här spelklart med videopac nummer 39 - Rymdväktarna" - och på bilden sitter videopac nummer 38 i. Undrar om några huvuden rullade för det misstaget - eller om ingen brydde sig...

Nu är det MSX som gäller!

Om jag minns rätt så hade en av mina kusiner den här datorn. Det blev en hel del spelande på den, och grafiken var helt underbar (med tanke på att jag inte hade sett något liknande någonsin). Det var då det, nu skulle man bara skratta åt det...

Nya Nintendospel!

När man ägde en Nintendokonsoll var måndasskiftet alltid lite trevligare eftersom det var då som det släpptes nya spel. Eftersom veckopengen inte var den största (eller att jag inte hade tillräckligt med tålamod för att spara tillräckligt av pengarna) så var möjligheten att hyra spelen en bra utväg. Yapon var de som stod för den affärsbiten och i den lokala leksaksbutiken Bondessons i lilla Grästorp var det både en och sjutton gånger som man stod och valde bland Nintendos hyrkassetter. Jag minns tydligt hur hett jag ville spela Total Recall och Adventures of Lolo bland de här nyheterna.

Gameboy-utmanaren Lynx

Gameboy var den portabla spelkonsollen som blev jättestor när den släpptes 1989 - mycket tack vare Super Mario. Året därpå kom dock utmanaren som lockade med bakbelyst färgskärm - två saker som Gameboy saknade. Jag provspelade Lynx några gånger, men fastnade aldrig, mest för att spelen jag testade inte levde upp till den kvalité som Gameboy-spelen erbjöd. Och då spelar bakbelyst färgskärm mindre roll...