En reklambild med titeln Mera makaroner!.

Jag erkänner på stående fot. Kungsörnens snabbmakaroner (dock i större paket nu för tiden) är en viktig del av min kost. Har varit så sedan barnsben då snabbmakaroner och köttbullar var en av favoriterna, via studenttiden då jag praktiskt taget levde på makaroner och ketchup (pasta rouge kallat) till nu när jag håller på och indoktrinerar mina barn på samma sätt. Få se om historien upprepar sig...

En reklambild med titeln Mäktiga Märklin.

Det är bara att erkänna - jag är en Märklinfantast. Orsaken var den stora lådan som en gång i min barndom stod under julgranen. Fylld till bredden med Märklin-prylar. Begagnad visserligen, men vad spelade det för roll. Under flera år byggde jag och lekte med järnvägen. Sedan packades den ner. 1996 packades den upp igen för att vara en del av julskyltningen i butiken Spel & Papper i Grästorp. Det var en tävling. Som vi inte vann. Anser fortfarande att tävlingen var riggad, för vi hade det coolaste fönstret. Coolaste julskyltningen. Coolaste Märklin...

En reklambild med titeln Nu är det MSX som gäller!.

Om jag minns rätt så hade en av mina kusiner den här datorn. Det blev en hel del spelande på den, och grafiken var helt underbart (med tanke på att jag inte hade sett något liknande någonsin). Det var då det, nu skulle man bara skratta åt det...

En reklambild med titeln 15 meter snöre!.

En klassiker, och lika god idag som då. Favoriten var kola, och jag kan än idag känna otåligheten som gnistrade i mig när jag knöt knutar på ett snöre, om och om igen, fler och fler, bara för att sedan, till slut, stoppa i mig en enda stor knuta och tugga och tugga och tugga... Vilka minnen!

En reklambild med titeln Kurt!.

Alla som vuxit upp under 80- och 90-talet vet vem Kurt Olsson är. Frågan är hur många som känner igen honom idag...? 

Lasse Brandebys tokroliga karaktär Kurt Olsson var i alla fall det närmaste man kunde komma en landsplåga, och gick inte bara igen på tv, utan bio och även i serietidningsform. 

Och så får vi inte glömma Arne, denna ständigt hunsade medhjälparen som vi älskade att tycka synd om.

Pages