Nintendomagasinet var det heta i början av hösten 1990. Serietidningen innehöll serie baserade på de spel som man kunde spela på Nintendos enheter, mer koncentrerat runt Super Mario, Link och Zelda samt Captain N (N som i Nintendo). Var man prenumerant fick man också en bilaga som kretsade kring nya spel, tips och tricks och nyheter.
Lösningen när man inte hade råd att köpa de konsollspel man så hett önskade sig var att hyra dem, som vilken VHS-rulle som helst. Hemmavid var det Bondessons leksaksaffär som jag gick till och hyrde spel till min 8-bitarsmaskin - Kid Icarus, Gumshoe, Super Mario Bros. och så vidare. Yapon Videospel var hjältarna bakom uthyrningarna.
Sega månglade ut spel till sin konsoll, allt för att tävla med stora konkurrenten Nintendo, vid den här tiden. Här är det kändisen Arnold Palmers golfspel, Wonder Boy III, ett racingspel och en ny titel med Alex Kidd. Än så länge har inte Sonic dykt upp på spelmarknaden och i annonserna, men det är bara några månader tills dess...
Jag ägde en Game Boy. Jag sålde mitt Nintendo 8-bitars och köpte en Game Boy. Inte mitt bästa beslut, men det var helt rätt då. Fick sedan en hygglig summa för den när jag sålde den på Tradera 2009.
Sega Force var tidningen som rapporterade om alla nya (och gamla) spel som Sega släppte till sina olika konsoller. Speltips, nyheter och krönikor - allt som man kan förvänta sig av en fullfjädrad speltidning. Go, Sonic, go!
Oooh, här finns många favoriter från min barndom. Själv fick jag mitt Nintendo 8-bitars i julklapp, och det var med nöd och näppe som jag missade det tåget. Vi hade bestämt oss för att årets julklapp skulle bli en spelkonsoll och hade siktet inställt på en enkel variant som ingen minns nu för tiden. Men personalen på Leksaken i Trollhättan sa att vi borde vänta någon månad, för snart släpps det en ny konsoll som verkar vara cool - Nintendo. Sagt och gjort, vi väntade och jösses vad skoj jag har haft sedan dess.
3 gånger SEGA - 8-bitaren Master System, 16-bitaren Mega Drive och den bärbara Game Gear, med färgskärm. Rent tekniskt låg de före den stora konkurrenten Nintendo och under en kort tid på 1990-talet såg det ut som att de kunde ta över tronen. Men så slog Nintendo tillbaks med sin 16-bitarsmaskin och släppte spel med favoriterna Mario och Link och cementerade sin förstaplats.
Vissa spel var bara helt enkelt häftigare än andra, och jag kommer ihåg när jag fick chansen att provspela Top Gun II i en affär i Trollhättan. Så. Häftigt!
Tyvärr hade jag inte råd att köpa spelet vid den tiden, och nu - sisådär 30 år senare - tror jag inte att jag skulle uppleva spelet som speciellt häftigt. Tiden är inte nådig mot vissa spel...
Tänk att det en gång i tiden var ett kraftfullt säljargument att tangentbordet ingår i köpet. Det måste varit något extra minsann, att tangentbordet inte behövde köpas till. Och apropå annonscopyn: Under bilden står det "G7000 - här spelklart med videopac nummer 39 - Rymdväktarna" - och på bilden sitter videopac nummer 38 i. Undrar om några huvuden rullade för det misstaget - eller om ingen brydde sig...
När man ägde en Nintendokonsoll var måndasskiftet alltid lite trevligare eftersom det var då som det släpptes nya spel. Eftersom veckopengen inte var den största (eller att jag inte hade tillräckligt med tålamod för att spara tillräckligt av pengarna) så var möjligheten att hyra spelen en bra utväg. Yapon var de som stod för den affärsbiten och i den lokala leksaksbutiken Bondessons i lilla Grästorp var det både en och sjutton gånger som man stod och valde bland Nintendos hyrkassetter. Jag minns tydligt hur hett jag ville spela Total Recall och Adventures of Lolo bland de här nyheterna.
